Kinesiska nyåret: Oxens år 2009

Årets höjdpunkt här i Kina står snart för dörren - det kinesiska nyåret som i år kommer mycket tidigt. Det finns mycket att skriva om kinesiska nyåret och jag kommer att lägga upp många poster så det är lika bra att börja nu. Ute på stan har affärerna börjat förbereda för länge sedan, diskerna är fulla av godsaker och alla har börjat hänga upp sina röda lyktor osv. Varuhusjätten Carrefour här i Chengdu har till och med utökat sin vinavdelning med fyra gånger så mycket sortiment och flyttat den och hela snacksavdelningnen närmare utgången för att fånga kundernas uppmärksamhet - som om någon inte skulle märka att årets helg är på gång.

Djurkresten

Det sägs att det var över 4.500 år sedan som kineserna uppfann sin tideräkning. Enligt detta traditionella sätt att räkna är år 2009 egentligen år 4707! Den kinesiska kalendern är en rörlig kalender som följer månens cykler och i år infaller det nya årets första dag den 26:e januari (kinesiska nyåret infaller alltid någon gång mellan 21 januari och 19 februari). På den dagen övergår Råttans år i Oxens år. Att säga "oxens år" låter kanske lite märkligt. Men för en kines är detta bara ännu ett nytt år i en tolvårig cykel. Många kineser tror att djurtecknet man föds i bestämmer ens personlighet, precis som våra västerländska stjärntecken där vi delar upp året i 12 tecken, en per månad. Kineserna däremot avsätter ett helt år per tecken och det finns 12 djurtecken totalt.

Oxen är andra djuret i djurkretsen och det finns många legender kring detta. I en sägs det att Buddha bjöd alla djuren till en fest för att ta farväl när han skulle lämna jordelivet. Av någon anledning hörsammade bara tolv djur inbjudan. (Katten ville också följa med men råttan glömde att väcka honom på morgonen så han försov sig. Därför ingår inte katten i kalendern och därför är råttan och katten eviga fiender). Under färden till festen hoppade råttan på oxens rygg och åkte snålskjuts fram till mållinjen där han hoppade av rakt framför näsan på oxen och kom fram först och oxen på andra plats (den lata grisen kom sist). Detta beteende är ett typiskt exempel på råttans berömda klurighet och oxens tålmodige personlighet. Än idag anses en råtta och en oxe komma bra överens.

Hurdan är en oxe?

Buddha bestämde att vart år i den tolvåriga kretsen skulle döpas efter ett av djuren som kom till festen och att människan skulle ha lite av djurens personlighet som kännetecken för det år den föddes i. Alla djur äger dåliga och bra egenskaper. Sådeles är de som är födda i oxens år som oxar är: hårt arbetande, pålitliga och jordnära. Oxar är tysta och orädda, men när de trängs mot väggen kan de explodera i häftiga vredesutbrott. Envisa är de till tusen och dåliga i affärer. Tyvärr har de också otur i kärlek då de kan vara opålitliga och kräsna. Men de är födda med naturliga ledaregenskaper och är ämnade för stora saker (Barack Obama till exempel är en oxe och 2009 spås bli ett lysande år för honom). Andra blir till exempel ingenjörer, arkitekter eller konstnärer. Som partner och vän sägs oxen komma bäst överens med Ormen, Råttan och Tuppen.

Vem är oxe?

De som är födda från och med dessa datum: 1913/0206, 1925/0124, 1937/0211, 1949/0129, 1961/0215, 1973/0203, 1985/0220, 1997/0207 och 2009/0126. 

Hur blir oxens år?

Precis som det förutspåddes var 2008 Råttans år mycket turbulent i Kina med naturkastrofer och andra utmaningar. Enligt kinesiska spåmän blir oxens år ett år som "städar upp efter allt klotter, skräp och avfall som råttan har dragit in under året. Man ska inte underskatta oxens saktmodighet utan förvänta sig stora saker av dess förmåga att leda oss ur de många kriserna som verkar ha hopat sig under året.  Oxåret kommer att jobba hårt och konsekvent för att göra ordning av oordning och ställa det mesta till rätta mot årets slut." 

Underförstått: Det kommer att gå vägen men inte utan MYCKET slit och hårt arbete under året. Efter de senaste månadernas katastrofnyheter har det säkert inte undgått någon att det gäller att dra åt livremmen under 2009!

Läs mer i böckerna: Kinesiska symboler och På kinesiskt vis, Ica bokförlag

A Passage to Old Sorrows: Review of The Gate

An in-depth review of François Bizot's The Gate can be found here on www.mekong.net. Their extensive Cambodia recommended reading list can be found here.

Victims, victimizers and Comrade Duch

I've been very happy this winter, which is almost surprising given the extremely brutal and depressing books I've been reading in preparation for recent trips to Cambodia, Laos and Vietnam. Especially Cambodia has stood out as I have sunk deeper and deeper into literature about the Khmer Rouge and their insanity. In Cambodia I was brought back to memories of China in the 1980s when I looked at people of a certain age and wondered "Were you a victim or the victimizer?" In Cambodia I often had the strange feeling that some people were hiding a face of horror under their "outer" face, their recent memories thinly masked by the "happy" veneer of tourism, time and the desire to move on. The worst of the atrocities stopped in 1979 but horror continued far into the late 1990s.

Today I read in the Washington post (see article here) that Kaing Khek Iev, more commonly known as Comrade Duch, will possibly finally come to trial. Duch was the director of the Tuol Sleng torture centre in Phnom Penh, also known as S21. He surfaced in 1999, recognized by the photographer Nic Dunlop who had been doggedly tracking him for years. I have just finished Dunlop's amazing recounting of this very long journey: The Lost Executioner. Before The Lost Executioner I had read several personal accounts of the Khmer Rouge time: First They Killed My Father and Lucky Child by Loung Ung, Children of Cambodia's Killing Fields (compiled by Dith Pran), Stay Alive My Son, by Pin Yathay. But nothing has gripped me as much as the harrowing personal account of the only foreigner to have escaped incarceration and interrogation by Comrade Duch: François Bizot's The Gate. Extremely well-written with a bitter, fierce, palpable ANGER that jumps off the page; it is both beautiful and painful to read. These books are important for all those who have no voice, who have disappeared without a trance, with no record of their ever having existed. You only exist as long as you are remembered.

The atmosphere at Tuol Sleng is - not unexpectedly - strange and unnerving and as difficult to erase from your mind as the bloodstains the observant visitor will notice on the floor. Upon arrival you are surprised to see that it is located inside the city, in a pleasant, relatively affluent part of town. Across the street is a very nice apartment building looking down into the grounds of the former school that has changed little from the 1970s when it was one of the most gruesome torture centers ever in existence. Of course, at that time, Phnom Penh was a ghost town, a capital city almost entirely devoid of a population. Who could hear the screams? Still they were careful to make tall walls around the complex and enclose everything with barbed wire and only come and go at night. When asked if the apartments across the street were cheap to rent, seeing as they had, in my mind, such a horrifying view, my Cambodian local guide replied, "Of course not! They are very expensive, this is a nice part of town!" Do not the Cambodians still believe in ghosts? They must, their country is full of them.  

Happy New Year 2009

Found these Chinese made Victory Brand firecrackers in Thailand. The soldier is making a "V" for victory sign with this right hand. Interesting how this sign gradually became known as a peace symbol. Not that firecrackers are very peaceful.

Longing for Moganshan

Bamboo dreams in Sichuan Photo©Ingrid Booz Morejohn

Just back from Thailand and I'm already longing for nature and outdoor delights. Came across a company called Naked Retreats that runs small cabins in the mountains of Moganshan in southern Zhejiang Province, 50-60 km north of Hangzhou and a 3 hour drive from Shanghai. Moganshan used to be the hill station/summer resort of choice for expatriates and the Shanghai moneyed classes before 1949, a welcome retreat during scorching summer months. The crumbling ruins of old villas and decaying swimming pools can still be seen today and I'm sure if you listen hard enough that you might hear the faint sounds of whacked tennis balls, clinking cocktail glasses and children's laughter amid the bamboo. For anyone nostalgic for pre-1949 days check out Shanghai photojournalist Deke Erh's (Erh Dongqiang) and American writer Tess Johnston's books on Western architecture in China. They have a number of period photographs from Moganshan in a few of their books. (If you are in Shanghai visit The Old China Hand Reading Room, 27 Shaoxing Road, or The Deke Erh Arts Center, Lane 210, Taikang Road).

I know that Moganshan is a teeny-weeny bit too far from Chengdu but it's the idea that I like. There is an entire world of beautiful bamboo-dreamy places just outside of Chengdu waiting to be explored and I would like to find a country house and family where I could spend weekends. In an area where there are opportunities for long walks away from freeways, cars and noise. The food, being in Sichuan, will of course be very good, no need for luxury accommodation either, I'm not picky. Any ideas? And for all those who wondered, the naked in Naked Retreat is "no frills" not "no clothes". 

Earthquake charity photo sale update

Once more I want to say thank-you to all who bought my photographs at the CIWC Christmas Bazaar - we sold a lot of prints! The money from the proceeds has been given to the two quake relief organizations: Ecologia and Sichuan Quake Relief. We do however still have prints for sale and I made up another batch of the most popular ones. These have been deposited at The Bookworm in Chengdu (# 2-7 Yujie East Street, just by Sunjoy Hotel and Renmin Nanlu) where anyone can now buy them. The money from the Bookworm sales will also go to the charities.

Sichuan Quake Relief

Read an article today (posted Dec 28, 2008) with a sour-sweet slant from The New York Times (link here). It's titled Romance and Recovery in Quake Area, and tells of people who lost their spouses getting together and starting life anew. Even though a little happiness might have crept into some of their lives most of them still need our help to keep them going through the long, cold winter. 

Catherine Sampson: The Slaughter Pavilion

I am an avid mystery, crime and detective novel reader and I love it when they take place in China. My long time favorite has been Chinese writer Qiu Xiaolong. Last year I discovered a new author: Catherine Sampson. Her first crime novel was Falling Off Air, then came Out of Mind, The Pool of Unease and now The Slaughter Pavilion. The books feature journalist Robin Ballantyne and private investigator Song Ren. The last two books take place in Beijing in a gritty world of corruption, murder, grime and deception. 

Here's the website blurb on the latest book, The Slaugter Pavilion:

"In Beijing, a man throws himself off the top of a building. Behind him, tied to an advertising hoarding, is a dead and frozen child.

Having earlier rejected the man's plea for help, Beijing private investigator Song (last seen in The Pool of Unease) has enough to deal with – Song's own father-in-law, soon to be tried on corruption charges, is found dead. Did he kill himself or was someone else involved?

But Song cannot forget the man and his frozen child. When he starts to investigate, he finds himself drawn into a web of evil that pits him against the corrupt and powerful. And in a country where justice is often for sale, can Song discover the truth before it is buried for good?"

 

Read more about Catherine Sampson and her books on her website, blog and a recent interview. Catherine is a British journalist (formerly the Beijing correspondent for the Times) that lives in China. She has a sharp eye and lot's of interesting, insightful opinions about life and society in China. All of which makes her blog a very good read.

Hangzhou culinary experience: Dragon Well Manor

Timeless Wuzhen, Zhejiang Province Photo ©Ingrid Booz Morejohn

Cookbook author Fushcia Dunlop, specializing in Chinese cookery has written an article in The New Yorker about a special restaurant in Hangzhou, the Dragon Well Manor. (Read it online.) She begins the article with an interesting earful about the Chinese food industry and the art of food-foraging (sounds ominous but means everyday berry, mushroom-picking etc but in China more likely bamboo-shoot hunting). Her food guide in Hangzhou is Dai Jianjun, owner of the said Dragon Well Manor, committed to serving his guests only "natural ingredients, untainted by pesticides or melamine, and with no added MSG". This means buying only the best ingredients out in the countryside, handpicked and closely inspected.  Along the way we get a discourse on Hangzhou and Zhejiang cuisine, seasoning, MSG, food-safety, green food and much else. Just like when you read between the recipes in Fushcia's excellent cookbooks.

Dragon Well Manor, address:

龙井草堂
地址：西湖区龙井路龙井399号
电话：0571-87888777

Taichi resa med Lotustravel

Beihai Park, Beijing Photo©Ingrid Booz Morejohn
Ofta efterlyser mina resenärer nyheter och tips om specialresor jag ska leda. Jag har en ny spännande rundresa på gång 15 - 30 maj 2009 . Resans tema är taichi/qigong och vacker natur. Lotus Travel är som vanligt researrangör och vi har en alldeles egen taichi/qigong instruktör till vårt förfogande under hela vår rundresa - Marianne Telford, bosatt i Skåne med över 20 års erfarenhet som instruktör.
Vi börjar i Beijing med givna trotjänare som Förbjudna staden, Kinesiska muren och Sommarpalatset men tittar på dessa välkända sevärdheter med nya ögon och upptäcker delar som vanliga grupper inte besöker. Vi går utanför det vanliga turistspåret och vandrar en mil på muren, besöker ett daoisttempel och tittar på nya saker som Beijing har att erbjuda så här efter OS 2008.
Efter Beijing bär det av till Chengdu, Kinas "pandahuvudstad". Här bor vi i de tibetanska kvarteren och upplever både Chengdus berömda tehuskultur, pandor och kattbjörn, Sichuan opera, tibetanskt smörte och jakgryta och kryddstark sichuanmat.
Vi fortsätter i den sichuanesiska världen bort till Leshan där vi beskådar världens största Buddha. Därefter bär det av till det heliga buddhistberget Emei där vi tillsammans med andra besökare och pilgrimer går på stigar mellan bambudunge, paviljong och tempel och övernattar i enkla tempelhärbärgen. Vi tillbringar cirka tre dagar på berget och avslutar med att ta oss upp på toppen där vi får se om vi kan skåda enda bort till dem tibetanska bergen i västra Sichuan.
Efter dessa enkla dagar i buddhisms värld och tempelprakt flyger vi till Guilin där vi åker flodbåt på det sagolika Lifloden och sedan bor ett par nätter i mysiga Yangshuo. På dagen cyklar vi bland risfält och sockerstoppsberg och besöker små byar och bondefamiljer.
Efter Yangshuo bär det av igen tillbaka till Beijing för en sista dag som brukar ägnas åt shopping!
Och självklart, varje dag har vi gedigen undervisning i taichi och qigong, nivå nybörjare, så alla är välkomna. De som inte vill delta i undervisningen kan erbjudas annat under tiden. Då vi kommer att gå väldigt mycket under resan förutsätts god kondition av alla deltagare. 

Ni som är intresserade, kika gärna på programmet på Lotus Travels hemsida. Resan är framtagen enbart för Lotuskunder. Man kan boka direkt på hemsidan eller via telefonen. Tipsa gärna en vän/väninna som ni vet har längtat efter lite äventyr i Mittens rike!

Bookworm Literary Festival 2009

  
Just found out that the Bookworm's 2009 Literary Festival is on track for March. Last year was a ripping success and really livened up the cold winter here in Chengdu. We all felt that a little bit of the "World" came to Chengdu and it was all very exciting. At the same time the authors seemed to think that Chengdu was exotic and interesting too!

Don't know all the details yet but I do know that some of my  favorite authors are coming: cookbook author extraordinaire Fuschia Dunlop (Sichuan Cookery, Revolutionary Chinese Cookbook), Ian Buruma (The China Lover), Blake Morrison (When Did You Last See Your Father?, Things My Mother Never Told Me). The Bookworm is located in three Chinese cities: Beijing, Suzhou and of course Chengdu so if you are in any of these locales at the time you have the opportunity to partake in any number of exciting events. I'm already saving up money to buy Fuschia's latest book Shark's Fin and Sichuan Pepper, a sweet-sour memoir of eating in China. She is not only one of the world's experts on Chinese cooking but also a great artist, look at her fantastic China journal drawings on her website.

Last year I mediated for Qiu Xiaolong, author of the award-winning Inspector Chen series of mystery novels. More about him in a later blog (his sixth book is already out in French, La Danseuse de Mao. It is coming out in English in March with the title The Mao Case, supposed to be his best book yet.)