Kinesiska nyåret: Dörrgudarna

Yangshuo, Guangxi ©Ingrid Booz Morejohn

Kinesiska dörrdekorationer har länge fascinerat mig. På 1980-talet såg jag knappast dylika utsmyckningar i städerna; man hade länge vänt ryggen åt sådant gammaldags tänkande. Men ute på landet upptäckte jag att man fortfarande ägnade sig åt traditionella sedvänjor. Inte alls i den omfattning som det ägnades en gång i tiden, men ändock. Planscherna var ofta handgjorda blocktryck och dörrverserna var handmålade av någon lokal skrivkunnig person. Inte som idag massproducerade i bjärta färger med likartad utseende och text. 

Jag älskade speciellt de svulstiga dörrgudarna (menshen), barska och uppblåsta, redo att hugga ner oinbjudna inkräktare. Radarparet heter Qin Qiong och Yuchi Gong (kan variera lite från ort till ort) och sägs faktiskt föreställa två riktiga människor. Tillsammans med dörreverserna är det dessa typiska utsmyckningar som anses skydda hemmet mot onda krafter och olycka. Qin Qiong och Yuchi Gong är veritabla muskelknippen i full krigsutrustning. Till utseendet är de mycket lika generalerna som vaktar kejsarens ande längs Andevägen upp till de tretton Mingkejsarnas gravar norr om Beijing. Ibland håller de ett svärd i handen eller över huvudet och ibland bär de en mäktig klubba. De ser rejält barska ut, bär väldiga skägg och spänner ögonen i alla besökare. Bruket med dörrgudar går tillbaka åtminstone till Handynastin (25-220) då de snidades av persikoträ. Under Songdynastin (960-1279) började man måla dem på rött papper som sedan  klistrades på ytterdörren. Numera trycks de i mångmiljonupplagor och byts ut i tid till det kinesiska nyåret.

Sägnen om dörrgudarna som oftast avbildas nu sägs ha börjat under Tangdynastin då kejsar Taizong låg sjuk och drömde att palatset hemsöktes av ett spöke som letade efter honom. Kejsarens rådgivare och ministrar tog drömmen på allvar och oroade sig för hans hälsa och säkerhet. Då steg två modiga generaler fram och erbjöd sina tjänster som nattvakter. Därefter kunde kejsaren sova lugnt och ostört. Den tacksamme och mycket piggare kejsaren prisade vakterna men kunde inte tänka sig att fortsätta beröva dem deras nattsömn. Han beordrade att avbildningar av dem i full krigsutrustning skulle målas på dörrarna in till hans sovrum och palatsets ytterport. Därefter såg man inte en skymt av oroliga andar, och dörrgudarna blev även populära bland den vanliga befolkningen.

Delvis hämtad ur Kinesiska symboler och På kinesiskt vis, ©Ingrid Booz Morejohn/Ica bokförlag